Kostsam vinter för rennäringen

2007 riskerar att bli ett ekonomiskt bakslag för många renägare. Kostnaderna för utfordring av renarna kan bli vida högre än slaktintäkterna. Sametingets sammanställning visar att beteskrisen i svenska Sápmi kostar 87 miljoner kronor.

Sedan första januari är Sametinget den myndighet som har ansvar för rennäringsfrågorna och därmed också den beteskris som drabbat rennäringen i Sverige. Nu börjar man få en bild av hur det ser ut och den bilden är dyster.

Sametinget ansöker hos regeringen om ett tilläggsanslag på 43,5 miljoner kronor för att möta upp det akuta behov som finns. I den sammanställning som ligger grund för ansökan framgår det att sammanlagt 37 av Sveriges 51 samebyar har ansökt om bidrag för utfodring av 138 500 renar. Antalet dagar varierar mellan 100-150 beroende på när utfodringen påbörjades. Anledningen till att ansökan omfattar 43,5 miljoner är att renägarna enligt dagens regler inte får mer än hälften av kostnaderna täckta av katastrofbidrag.

Rennäringens viktigaste tillgång är gratis naturbete. Det är renen som ska föda renskötaren och inte tvärtom. Vid en utfodring så äter en ren uppemot två kg foder per dag vilket innebär en utgift på fem kr per ren och dag.
Det här ger en total kostnad på 87 miljoner kronor för en näring vars totala slaktintäkter den senaste slaktsäsongen var ca 61 miljoner kronor. Sametinget skriver i sin ansökan att det är nödvändigt att höja bidragsnivån till 75 procent vilket innebär en kostnad för staten på 65,3 miljoner kronor.

Det som är mest oroande är att renbetet är dåligt över nästan hela renskötselområdet. Det är egentligen bara de sydligaste samebyarna, i Härjedalen och Dalarna, som inte är drabbade. För en del samebyar har betet varit låst redan i slutet av november månad och någon förbättring går inte att förvänta sig förrän i slutet av april. Renar som inte utfodras under svåra betesförhållanden sprider sig över stora områden för att hitta föda. De blir utsvultna och magra och många dör av svält. Dräktiga vajor kan kasta sina kalvar och konsekvenserna av en nödvinter håller i sig i flera år efteråt med minskade hjordar och mindre antal årskalvar.