Mikael Teilus är nöjd med resultatet av Laponiaprocessen. Foto: Samiskt Informationscentrum. 

Unik förvaltningsform

­År 1996 utsågs området Laponia till världsarv för sin unika natur och levande samiska kultur. I juni 2010 kunde Laponia-delegationen äntligen överlämna ett gemensa­mt förslag till förvaltningsplan för Laponia. I förhandlingarna har samebyarna deltagit som likvärdig part, man har för första gången kunnat påverka regelverket för de nationalparker och naturreservat som man lever och verkar i.
Den 2 juni 2010 överlämnade Laponiadelegationen, dvs. samebyarna inom världsarvet Laponia, Jokkmokk och Gällivare kommuner, Länsstyrelsen i Norrbottens län samt Naturvårdsverket, sitt förslag om hur världsarvet ska förvaltas till regeringen. Parterna föreslog en gemensam förvaltning inom ramen för en ideell förening, Laponiatjuottjudus, med en samisk majoritet i det styrande organet.

Mikael Teilus, från samebyarnas gemensamma organisation Mijá Ednam, är nöjd.
- Vi är mycket nöjda med resultatet av processen. Inte bara med det färdiga resultatet; att världsarvet inte kommer att kunna drivas utan den samiska närvaron, men vi upplever också att myndigheterna fått respekt för oss och våra kunskaper. Det är en upprättelse att vara en likvärdig part i det här framöver.

Förvaltningsplanen för Laponia är uppbyggd på ett nytt sätt. Människan har satts i centrum och den bygger på en rad intervjuer med renägare, lokalbefolkning och besökande. Till det tillkommer den traditionella presentationen av naturen i området. Det finns idag ingen liknande förvaltningsplan i Sverige.

Att parterna nu är överens om en gemensam förvaltning med en samisk majoritet i det styrande organet, samt att renskötselrätten fullt ut ska accepteras i gällande regelverk, är det viktigaste resultatet för samebyarna. Genom kravet på samisk majoritet i förvaltningsorganisationen ville samerna i det berörda området säkra att utnämningen inte skulle innebära problem för rennäringens fortlevande och utveckling.

När de första nationalparkerna etablerades i Sverige i början av 1900-talet skedde detta i en tid och med ett tänkande, där den enskilda människan och brukarens synpunkter inte var särskilt viktiga.
Nationalparksidén bygger på att det bästa sättet att skydda naturen är att begränsa människors tillträde och nyttjande. För forskare och naturvårdare är Laponia med dess relativt opåverkade miljöer en sista tillflyktsort för många växter och djur. För samerna är Laponia landet där förfäderna funnits och verkat under lång tid. Ett område som inrymmer både möjligheter till försörjning, kultur och egna rötter bakåt i tiden.

När UNESCO utsåg Laponia till världsarv gavs det samiska kulturlandskapet och närvaron av en nu levande samisk kultur, stor betydelse. Att Sverige hade förpliktigat sig att ”skydda” inte bara det unika naturlandskapet med lämningar och spår av den gamla samiska kulturen, utan den nu levande samiska kulturen i området, var en viktig utgångspunkt för samebyarna. Förvaltningen och regelverket skulle inte enbart kunna utgå från ett bevarandeperspektiv. En förutsättning för en levande kultur är utveckling och man menade att det ställde andra krav på såväl arbetssätt som förvaltning än skydd av enbart naturvärden eller historiska lämningar.

Sedan utnämningen av Laponia 1996 har samebyarna varit tydliga med att man inte kunde acceptera en förvaltning utan samiskt inflytande och samtidigt understrukit sin vilja att delta i förvaltandet av Laponia och dess kultur- och naturvärden. Åren 1998 -2000 arbetade samebyarna fram sitt program för Laponia, Mijá Ednam.

Programmet innehöll en tydlig samisk avsiktsförklaring.
-Vi samer har förvaltat Laponia i flera tusen år. Vi har kunskap, tradition och motivation att fortsätta förvalta Laponia utan att lämna stora spår i landskapet - trots nya tider och modern teknik. Vi är fast beslutna att ta vårt ansvar för bevarandet av naturen och den biologiska mångfalden och vi anser oss vara särskilt väl lämpade att bevara den samiska kulturen i området. Vi stödjer till fullo målen för världsarvet och vill utforma våra egna strategier för att nå dem. Vi välkomnar också en jämbördig samverkan med andra parter.

Mijá Ednam har varit samebyarnas gemensamma plattform när förhandlingarna inleddes på nytt.
- Den har betytt väldigt mycket, säger Mikael Teilus. Den har varit basen för samebyarnas arbete. Det kunde man aldrig ana då för 10 år sedan att det arbetet var så värdefullt. Där identifierade vi det som vi hade mandat att jobba med.
Med tiden förstod man också hur viktigt det var att samebyarna hade en gemensam linje och år 2003 bildade man enintresseföreningen Mijá Ednam. Dess styrelse som ingått i Laponiadelegationen.

Förslaget till ny förvaltningsplan är nu ute på remiss och till hösten väntas ett avgörande regeringsbeslut.
- Det är egentligen nu arbetet börjar, säger Mikael Teilus. Det är ett stort ansvarstagande, den nya förvaltningsorganisationen.

Sunna Kuoljok

Intressant

­I början av 1900-talet inrättades de första nationalparkerna i Sverige, däribland Stora Sjöfallet och Sarek. Det nationalromantiska syftet var bevarandet av den storslagna naturen. Ironiskt nog finns inget kvar av det vattenfall som en gång var det huvudsakliga skälet till Stora Sjöfallets avsättande. 1996 bildades Laponia av dessa och ytterligare två nationalparker samt två naturreservat.

­­i Naturvårdsskrivelsen från 2001 (/02:173) gav regeringen en ny riktning på naturvårdspolitiken. Där anges bl.a. att planering och genomförande av naturvårdsåtgärder bör ske i dialog med berörda och genom innovativa lokala förvaltningsformer.

Laponiadelegationen föreslår att världsarvet ska förvaltas av en ideell förening, Laponiatjuottjudus, med en samisk majoritet i det styrande organet. Förslaget innehåller också nya föreskrifter och skötselplan för de nationalparker och naturreservat som ingår i världsarvet.

­i Laponia lever och arbetar samer från fjällsamebyarna Luokta-Mávas, Tuorpon, Jåhkågasska, Sirges, Unna Tjerusj (Sörkaitum) och Baste Cearru (Mellanbyn) samt Gällivare skogssameby. Dessutom har två skogssamebyar, Udtja och Sierri, vissa rättigheter i Laponia.­­

­Laponia är en av fyra världsarv i världen, som representerar ursprungs-befolkningars landskap. De andra är Kakadua National Park och Uluru-Kata Tjuta National Park i Australien samt Tongariro National Park i Nya Zeeland.­

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På www.samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?