Lappväsendet var den fristående myndighet inom länsstyrelserna som under nästan ett sekel med hjälp av sina lappfogdar kontrollerade och övervakade samernas liv. När den efter mycket kritik avvecklades 1971 övergick den i praktiken bara i en ny myndighet med samma tjänstemän och gamla strukturer.

Bakgrunden till dessa webbsidor är att Jouni Tervalampi anser att allmänheten har en alldeles för dålig kunskap om ursprungsbefolkningen samer på den Skandinaviska halvön. Han håller på med ett bokprojekt med arbetsnamnet Den försvunna skogssamekulturen i Västmanland, Uppland, Dalarna, Gästrikland och Hälsingland.

Kjell-Åke Lundström är en av de främsta  inom samisk släktforskning i Sverige. För många samer - som av tradition är väldigt släktkära - utgör hans omfattande släktarkiv en riktig skatt. Det handlar om cirka 50 000 namn som sammanställts och fördelats i åtta olika databaser.

Med hjälp av sökverktyget INDIKO – kyrkböcker på nätet är det möjligt att söka information om individer, eller grupper av individer, i DDB:s kyrkoboksdatabas.

Djupt koncentrerade följer vi Ulf-Stefan Winkas instruktioner, när han guidar oss genom den digitala arkivvärlden på internet. Vi är ett trettio-tal, som en novemberdag har samlats på Gaaltije, sydsamiskt centrum i Östersund, för att lära oss mer om samiskt arkivmaterial.
- Det finns hur mycket som helst om samer i olika arkivmaterial, säger Ulf-Stefan Winka, ledare för kursen, som vill slå ett slag för arkivens dolda information.

Han är dokumentärfotograf, född i Holland och kritiskt till Sveriges rasistiska förflutna. Michiel Brouwer fängslades av hur Sverige som ett världskänt moraliskt land hade ett tvivelaktigt förflutet som drivande i rasbiologiskforskning.  2009 gjorde han sitt examensprojekt som handlade om samer och rasbiologi. Nu reser han runt, träffar människorna i Sápmi och gräver i arkiven i Uppsala för att kunna berätta med bilder en mer komplett historia.

en populärhistorisk skrift om Rasbiologiska institutet av Lennart Lundmark

Rasbiologin i Sverige