Trä & Horn
Traditionellt sett är det män som hållit på med trä- och hornslöjd. Nutidens slöjdare är inte längre låsta i traditionstänkandet även om de alltid hämtar sin kraft och inspiration från den egna kulturen. Äldre generationers erfarenheter och kunskaper bärs vidare och utvecklas av de yngre.
Den samiska bruksslöjden har varit nödvändig för det egna hushållet. Föremålen skulle vara lätta och praktiska. I mån av tid eller om föremålen skulle ges bort som gåvor dekorerade man dem med vackra mönster. Idag har bruksslöjden utvecklats till fint konsthantverk. Både de material som använts och föremålens utseende är präglade av den omgivande miljön.
Skinn, senor, trä, rötter, näver, horn och bark bildar grunden. Detta har man funnit i naturen och hos renen. Nya material som tenn, mässing och silver har gradvis anpassats till och tillfogats den samiska slöjdtraditionen. Precis som dräkterna varierar i olika områden, varierar även mönster och formtraditioner.
I de nordliga och östliga delarna av Sápmi är de floristiska gravyrmönstren vanligare, medan samer i de sydligare områdena har en mer geometrisk mönstertradition. Vilka mönster som används och sättet att kombinera dem, lär man sig oftast från barnsben. Ett vant öga ser om ett graverat hornföremål är tillverkat av en same eller en svensk. Förr var det vanligt att kunskapen om duodji förmedlades från föräldrar till barn. Numera har skolorna och särskilt slöjdlinjen på Samernas Utbildningscentrum i Jokkmokk i hög grad övertagit denna roll.
Bland de föremål som samerna traditionellt gjort av trä är kosan och mjölkstävan. Man använder knotiga utväxter, så kallade vrilar, från björk och gröper ur dem i ett enda stycke. Björk är ett tacksamt material eftersom det inte spricker lika lätt som tall och gran och inte har någon kådsmak. Masurvirke från björkens rot är slitstarkt och hårt och används helst till knivskaft. Masur har dessutom en dekorativ ådring som framträder då ytan färgas i brunt eller brunrött. Björk har också använts till kisor (färdskrin), skidor och ackjor (pulkor).
Vanliga föremål av horn är till exempel nålhus, skedar, knivskaft och knivslidor. Sameslöjdare arbetar både i ren- och älghorn. Renhornets kvalitet är beroende av vinterbetet. Skinnbeklädda horn är odugliga till slöjdändamål. Älghorn är lämpliga till större arbeten som askar och kåsor. Vid gravering använder man en gravyrkniv och de linjer man ristar fylls i med "färg". Varje slöjdare har sin egen hemliga blandning av färgämnen. Knivslidan i horn finns huvudsakligen i två typer. En krökt j-form som är vanlig i norr och en nästan rak form som är vanlig inom sydsamiskt område