Frode Fjellheim tar jojken ut i världen

Det är en onsdag kväll dagarna före den norska nationaldagen 17 maj och Frode Fjellheim har precis kommit hem från repetitionerna av The Orchestral Joik Project, där han samarbetar med bland annat sångerskan och jojkaren Mari Boine, den legendariske svenske dirigenten Anders Eljas och Trondheims symfoniorkester.
All musik är skriven och arrangerad av Frode Fjellheim och han konstaterar att det nog är något av det svåraste han gjort.
–Det finns ingen symfonisk tradition för jojk så jag måste försöka förstå hur ett symfoniskt instrument kan få fram karaktären i jojken. Det tar också väldigt lång tid att skriva för en symfoniorkester för det är så otroligt mycket folk som ska ha noter. Det är en sak att få en musiker att framföra en jojk, men att få 60 musiker att göra det tillsammans och att det ska vara en poäng med att det ska vara 60, det kräver övning och även att det blir fel. Men jag tror nog det blir fint imorgon, säger han.

Dagarna efter åker han direkt till filmfestivalen i Cannes för ett föredrag om jojk för filmregissörer från hela världen. En, som han konstaterar, effekt av att ha legat på Billboardlistans första plats med ett av de största film-soundtracken genom tiderna: albumet till den tecknade Disneyfilmen Frost där Frode Fjellheims jojk Vuelie ingår.
-Det är ingen poplåt som de andra på albumet så den får ju inte samma uppmärksamhet. Men efter vart har jag uppmärksammats som kompositör. I höstas var jag i Shanghai och alla barnen i skolorna kunde den här jojken. Det är faktiskt lite häftigt, konstaterar han lite försynt.

Han själv kom i kontakt med jojken på allvar först i vuxen ålder.
Fadern är sydsame från Röros sydöst om Trondheim i höjd med svenska Funäsdalen, och modern är från Mosjöen. Båda föräldrarna var lärare och flyttade till Karasjok i Nordnorge när Frode Fjellheim var liten och han gick i skola där under många år. Trots att samhället är som han säger ’en väldigt samisk stad’, pratade inte familjen samiska hemma.
– Jag har aldrig lärt mig tala samiska utan det är enbart något som jag använt i musikaliska projekt.

På liknande sätt var det med jojken, den fanns inte naturligt i hemmet. Däremot fanns där mycket annan musik och han började spela piano som femåring. Som ung gick han på musikhögskolan i Trondheim, studerade klassiskt piano och jobbade sedan under många som teatermusiker.
– Plötsligt fick jag en förfrågan att göra musik till ett sydsamiskt teaterstycke. Och jag fick leta i gamla arkiv efter material. Det var egentligen då som jag började jobba med samisk musik och jojk, säger han.

Det var 1989 och två år senare gav han ut sina första soloplatta, Sangen vi glemte, som var baserad på musiken han gjort till teaterstycket. Han startade ett band för att spela musiken live, Jazz Joik Ensemble, som sedan blev Transjoik.
Främst jobbade han instrumentalt med jojken: han använde klassiska instrument och jazzinstrument som saxofon, gitarr och trummor. Det dröjde innan han själv vågade öppna munnen och göra något vokalt.
– Det kändes som ett stort steg att ta. Jojken var ju inte en del av min uppväxt och jag hade väldigt stort respekt för vad det innebar att vara jojkare. Därför tog det ganska lång tid innan jag kunde stå  på en scen och tänka att jag kunde använda min stämma som ett instrument inspirerat av joik.

När han väl gjorde det fick han positiv respons, i stort sett, men också en del kommentarer där hans kunnande ifrågasattes. Vid ett tillfälle blev han intervjuad av en journalist i Kautokeino som tyckte att Frode Fjellheims framförande inte lät som jojk överhuvudtaget.
– Det var tidigt i min karriär, men jag tror också det var för att jag försöker visa att jojk är så mycket mer än den tradition som är mest känd i norr. Jag hade sydsamisk jojk som utgångspunkt. Den låter annorlunda än jojken inom det nordsamiska området och det finns många samer, musiker och jojkare som inte heller känner till den.
– Jojken spänner över ett enormt geografiskt område, från sydsamiska delen i höjd med Idre i Sverige, in i Ryssland och det låter olikt hela vägen. Man använder olika toner och skalor, och använder rösten olika.

Grovt generaliserat är jojken i det sydsamiska området mer melodisk än längre i norr och har också mer arkaiska – uråldriga – tryck i rösten.
 – Den sydsamiska jojken har varit mer konserverad och inte i lika aktivt bruk som i norr, och kanske behållit fler gamla varianter. Ibland kan man råka på det i norr också men generellt har jojken där varit en levande tradition och alla levande traditioner utvecklar sig hela tiden. Den blir mer modern.

Genom åren har han jobbat med en rad olika jojkare – som Ulla Pirttijärvi, Mari Boine, Inga Juuso och på senare tid Katarina Barruk. De kommer från olika delar av Sápmi och han har inspirerats också av dem.
– Jag har försökt att lära mig det jojktekniska inspirerat av både sydsamiska och andra jojktraditioner. Samtidigt som jag försökt utveckla min egen röst så att det låter som mig själv och ingen annan.
– Sedan kan man kanske vara oenig om vad som är jojk och ickejojk. Men jag har försökt att ta jojktraditionerna väldigt mycket på allvar och lära mig så mycket som möjligt av dem.

Han blev en av de många samiska artister och kompositörer som under 1990-talet lyfte jojken, i spåren efter den finske samiske jojkaren Nils-Aslak Valkeapää*, genom att använda den inom en mängd olika musikstilar. Frode Fjellheim har komponerat allt från jazz, rock, pop, experimentell musik till vokalensemble, opera och kör.
– Det hände mycket under 1990-talet och jojken moderniserades. Jag tror att det skedde mycket för att visa det politiska samhället att det samiska finns. Musik har alltid varit ett starkt politiskt medel. Med tiden har sedan många upptäckt att jojk har en kraft och uttryck som folk tycker är fint. Den har också ett slags internationellt uttryck genom att det är en vokaltradition utan ord. Ute i stora världen är folk intresserade och har blivit väldigt fascinerade av den samiska och nordiska kulturen.

När världens största notförlag amerikanska Boosey & Hawkes kontaktade Frode Fjellheim och ville ge ut hans jojkinspirerade körsånger på noter började hans musik spridas globalt. På Youtube kan man se körer såväl i Texas som i Milwaukee framföra hans Eatnemen Vuelie, en jojk baserad på den danska psalmen som på svenska heter Härlig är jorden.
Jojken skrev Frode Fjellheim redan 1996 för norska kören Cantus. Jojken användes senare i Disney-filmen Frost, dock något omskriven för att inte ha koppling till den kristna psalmen, och därmed enbart kallad Vuelie. Då tog spridningen fart på allvar.
– Disney var i Trondheim för att göra research för filmen. På ett museum köpte de en cd-skiva med Cantus. Första låten på den skivan var min jojk. Plötsligt hörde de av sig och ville använda den i filmen.
– Det är ju det man vill som kompositör, sprida sin musik, och det har hänt väldigt mycket efteråt, som nu när jag ska till Cannes. Men jag fortsätter göra musik på det sätt som jag alltid har gjort. Jag jobbar vidare med mina saker.

Samer.se: Finns det något som du inte har gjort som du vill göra?
– Det är nog det jag realiserar nu, med den symfoniska musiken. Det är en erfarenhet som jag ska använda vidare sedan.

Samtidigt som han är extremt produktiv så jobbar han också med att lyfta in jojken i det norska utbildningssystemet via Nord-Universitet,  där han är professor i musik och håller kurser i jojk. Han producerar också andra musiker, däribland flera unga samiska jojkare. Hösten 2015 handlade det om sångerskan och jojkaren Katarina Barruk som kom ut med sitt första album och under 2016 är det Marja Helena Fjellheim Mortensson.
– Jag försöker bidra med kompetens och erfarenhet och vill vara en slags katalysator för att de ska komma vidare. Samtidigt lär jag mig nya saker och får nya idéer.

Samer.se: Vart är jojken i dag jämfört med 1990-talet och vart är den på väg?
– Idag är det ett mycket större spektrum av artister och det är inte längre enbart en politisk grej. Idag lyfter samiska artister fram jojk på väldigt många olika sätt och det finns samiska inslag i alla möjliga musikstilar. Så den har en större mångfald. Jag tror jojken är på väg att bli en mer naturlig del av den nordiska folkmusiken och kulturen. Vårt gemensamma kulturarv.

CAMILLA ANDERSSON

* Fotnot: Jojkaren Nils-Aslak Valkeapää samarbetade med finska jazzmusiker på 1960-talet vilket bland annat ledde till albumet Jojkuja.