30 år efter Tjernobylolyckan
Den 26 april för precis 30 år sedan exploderar reaktor fyra i kärnkraftsverket i Tjernobyl. I regntunga moln färdas radioaktiva partiklar och på bara på ett par dagar har avfallet spritt sig in i Sverige. Älg- och renkött, bär och fisk, basmaten och inkomstkällan i samiska familjer blir över några dygn livsfarliga. Katastrofen är ett faktum.
De allra flesta minns regnet, sista aprilhelgen 1986, rädslan och den ovisshet som kom att följa hela det första året efter katastrofen. Under de första dagarna, från indikationer av förhöjd strålning i Sverige och i jakten på källan tills Sovjetunionen tog på sig ansvaret, var mediedrevet i full gång. Birgitta Dahl, dåvarande miljö- och energiminister tillsammans med Gunnar Dahl från Statens Strålskyddsinstitut (SSI) försökte mana till lugn. Samtidigt uppmanade SSI att inte släppa ut mjölkkor på bete för att undvika att mjölken skulle förorenas. I juni stoppade livsmedelsverket försäljningen av allt renkött från Västernorrland, Jämtland och Västerbottens län. Den 17 juni 1986 debatterades Tjernobyl i programmet "Varning för radioaktivitet" i SVT. Sötvattensbiologen Adam Gönczi sa att med de uppskattade uppgifter de fått från SSI, så krävdes ett fiskkonsumtionsförbud för fisk från sötvatten i de mest drabbade områdena.
I början av sommaren tillsatte regeringen Renradiakgruppen med Bengt Ekendahl som ordförande. De fick till uppgift att administrera katastrofen men började med att ta semester. När de sedan kom med åtgärdsförslag var de inte förankrade hos rennäringen och många av åtgärderna visade sig inte vara praktiskt möjliga att genomföra. Misstron mot Renradiakgruppen var stor i renskötarleden.
Samtidigt samlade renforskare in prover från alla håll och kanter. De bortsåg från tidigare forskningsresultat från 60-talet som visade att utfodring av renar med ett cesiumfritt foder ger ett fullgott resultat. Istället riktade de in sig på olika tillsatser i renfodret som kunde ge ett cesiumfritt renkött. Beslut om former för ersättning från Renradiakgruppen dröjde och frustrationen hos renskötarna växte. Någon renskötare körde igång utfodring av slaktren utan garantier om ersättning för foder.
- Vid varje lägereld, vid kalvmärkningen och varje rengärde pratades det om Tjernobyl. Alla var maktlösa och förbannande, berättar en anonym samisk kvinna i boken Faran över? Sameland efter Tjernobyl.
Under hösten kasserades 27 000 av 36 000 slaktade renar. Det låga gränsvärdet för renkött, 300 becquerel per kilo renkött höjdes till 1500 bq/kg i början av sommaren 1987. Då var skadan redan skedd. Renkött var klassat som farligt och renköttsmarknaden var körd i botten. För det samiska samhället innebar det inte bara ett direkt hot mot rennäringen i form av inkomstbortfall och renens hälsa utan även förlust av traditionell kunskap. Ingvar Åhrén, en av de starkaste samiska rösterna, skriver i november 1987:
Vår vardag blir med ens förändrad på ett drastiskt sätt. Vi kan inte finna vår bärgning från naturen och vårt livsmönster och våra livsformer måste ändras. - - - Vårt sätt att tänka och kommunicera kommer att förändras... I stället för att vi lär våra barn hur man på bästa sätt tar till vara på det naturen ger, skall vi lära dem att vara försiktiga, ja till och med att skrämma dem att äta bär och frukter.
I boken Mina tankar om Tjernobyl, berättar samebarn om sina känslor och reaktioner under det första året efter olyckan. Rädslan att inte kunna äta renkött, bär och fisk återkommer - men även hjälplösheten att inte kunna påverka sin egen livsmiljö och framtid.
Än idag kontrolleras renkött genom ett speciellt övervakningsprogram som beslutats av Livsmedelsverket. Renskötselområdet är indelat i friklassade och icke friklassade områden baserat på tidigare års provtagningsresultat. I icke-friklassade områden görs mätningar av radioaktivt cesium (cesium-137) vid varje slakt, antingen under hela året eller under bestämda delar av året. Sören Långberg, rennäringskonsulent vid Sametinget, har arbetat med mätning, åtgärder och kontroll sedan 1989. Först för länsstyrelsen i Västerbotten och sedan för Sametinget, som 2007 fick ansvar för rennäringsfrågorna.
- Vi har kommit dithän att merparten av slaktdjuren går att slakta normalt, men vissa områden har fortfarande behov av åtgärder, säger Sören Långberg.
I de områden som var värst drabbade av nedfallet från Tjernobyl är renslakten tidigarelagd och renar som börjat äta renlav utfodras innan, för att halten av cesium ska minska.
ANNA SKIELTA