Både varm vardagssko och finsko

Brita Unnes i Varrasviken i Arjeplogs kommun är en rutinerad skosömmerska och har producerat ett antal skor genom åren. När döttrarna var små syddes nya skor minst vartannat år, så någon gissning på hur många skor som formats genom hennes händer vågar hon sig inte på.

Det var Britas mamma som lärde henne hantverket när Brita var tonåring.
– Mamma slöjdade väldigt mycket och hon slöjdande många olika saker både i skinn och med tenntråd och hon vävde också. Jag fastnade för att sy i skinn, det är inte lika mycket finlir som exempelvis tenn.

Däremot är förarbetet desto mer tidsödande. När renen slaktas tas bällingarna, alltså skinnen som sitter på benen. Det krävs kunskap för att skära loss dessa på rätt sätt från själva renskinnet. Man ska inte ta för mycket av själva renskinnet, men inte heller för lite för då räcker inte bällingarna till.
– Jag tar alltid mina bällingar själv och man ska helst inte ta bällingar efter jul eftersom håret lossnar lättare då. Sedan gäller det att ta reda på dem så fort som möjligt så de inte surnar, berättar Brita.

Hon minns en höst för 10-15 år sedan då det var så regnigt och blött att bällingarna blev förstörda.
– Det var ledsamt att behöva kasta bällingar. Numera fryser jag in dem direkt och tar fram dem på vintern för att torka.

Bällingarna torkas genom att spänna skinnet med tunna bitar av hyvlat trä. Om inte det finns att tillgå så kan man använda bitar av kartong.

Och, berättar Brita, helst ska bällingarna torka några år innan man syr skor.
– Om man tar höstbällingar och syr skor senare på vintern så tycker jag att skinnet först blir väldigt tunt och sedan blir materialet väldigt hårt. Syr man skor av bällingar som hängt några år så blir skorna mjuka och fina och framförallt lätta att sy.

Har man väl materialet redo och skinnen är skrapade på insidan så är det själva sömnaden kvar. Brita berättar att en gång klockade hur lång tid ett par skor tar att sy.
– Det tog 18 timmar från det jag började skrädda tills jag var helt klart. Men då var det fråga om att paniksy.

Brita är en av alla sömmerskor i Sápmi som tar emot beställningar i mån av tid. Hon medger att hon ligger efter på beställningarna eftersom mycket annat tar tid.
– Egentligen är man dum som inte sitter på sommaren och syr då det är ljust länge, men det känns lite fel i tid, säger hon och skrattar.

Idag, säger hon, är bällingskorna till stor del skor som man ska ha när man vill vara extra finklädd. Det innebär också att många vill ha skor sydda av höstbällingar som är tunnhårigare. Men vill man ha skorna för värmen, säger Brita, är det vinterbällingar som gäller.

Klimatförändringarna har också gjort sitt till för att användandet minskat.
– När det är milt och slaskigt då går det inte att använda dem. Det blir som att ha disktrasor runt fötterna. När det sandas med småsten på gångvägarna nöts de också fort. Och nuförtiden går bällingskorna inte att ha när man kör skoter. Fotstegen är så vassa så skorna slits sönder.

Hon berättar om när hon vid ett tillfälle fick en beställning från en kvinna i Skåne.
– Jag var tvungen att säga till henne att det nog blir lite svårt för henne att använda dem om det inte finns någon snö.

Klimatförändringar till trots så tror hon att kunskapen att sy skorna kommer att leva vidare och hon tror inte heller att folk kommer att sluta använda bällingskor.
– Det är ju framförallt världens bästa skor till barn. Vi hade en flicka på besök under julhelgen och höll på att frysa ihjäl om fötterna tills vi tog på henne bällingskor. Sedan drar de ju inte in någon snö i huset eller. Enda nackdelen med skorna är väl om man sätter sig i en bil där det är blött på bilmattan. Då blir man blöt om fötterna.

KATARINA HÄLLGREN