Amnesty Sápmi: markexploateringar det största problemet för samer idag

För drygt tre år sedan bildades Amnesty Sápmi, en ideell förening inom Amnesty Sverige, med speciellt mål att värna samers rättigheter och upplysa om kränkningar av samisk folkrätt. Erik Törnlund som är ordförande i föreningen berättar att idén kommer kom efter all kritik som Sverige får för att de inte lever upp till upp till folkrättsliga åtagande för det samiska folket:
- Sverige brukar ju framhålla sig som en humanitär stormakt men att se om sin egen gård, det är vi väldigt dåliga på. Och ju mer jag läste nyheter eller följde med på sociala medier så möttes jag av väldigt mycket hat och hot mot samer, alltså rasism, berättar Törnlund.

Amnesty International är en organisation med medlemmar över hela världen – och arbetar med information och folkbildning av missförhållanden kring mänskliga rättigheter. Jämfört med till exempel Greenpeace som genomför direkta aktioner mot miljöförstöringar berättar Erik Törnlund att han  beskriver vad Amnesty arbetar med genom tre F: folkbildning, folkrätt och folkvett.

Spridandet av information är väldigt central inom hela människorättsorganisationen och som andra amnestygrupper har föreningen också olika fokusområden.
- Vi jobbar med markfrågor och markexploatering, rasism och hot mot samer, återbördande av samiska kvarlevor och samiska heliga föremål. Vi har också en grupp som jobbar med den svenska historien med rasbiologi och diskriminering, berättar Törnlund.

Amnesty Sápmi lyfter också fram den svenska samepolitiken med föredrag och de har haft manifestation på Mynttorget om det rasbiologiska bildarkivet i Uppsala. De har också varit på plats i Gállok, i Jokkmokks kommun, där ett nytt gruvprojekt på samisk mark är i uppstartsfasen. De arbetar också för att höja kunskapsnivån om samiska frågor för politiker i riksdagen genom panelsamtal, personliga kontakter och brev. Och det verkar som det finns mer att göra än vad det finns medlemmar.
- Jag hoppas ju på att vi blir fler aktiva för det är faktiskt så att det är lite gummiband just nu. Vi får ganska mycket åtaganden och frågor och vi får tacka nej ibland. Så vi hade gärna behövt några till, berättar Törnlund.

Kerstin Andersson är också med i styrelsen för den samiska människorättsföreningen och har länge varit engagerad i frågan om återbördandet av samiska kvarlevor och heliga föremål. Hon har varit drivande för återbördande av offergåvor från Unna Saivva, som plundrades av arkeologen Gustaf Hallström i början på 1900-talet. Hon pekar på vindkraftens negativa effekter på samers rättigheter, och lyfter begreppet ”grön kolonialism”, alltså hur industrier som gruvor, vindkraftsprojekt, batterifabriker vill marknadsföra sig som klimatvänliga för att kunna exploatera samiska marker i klimatomställningens namn.

Kerstin kommer från Gällivare skogssameby, men bor bor just nu i Stockholm och berättar att folk kan bli ganska förfärade när hon berättar om exploateringar i Sápmi och att det finns samiska kvarlevor på museer, och att många undrar hur Sverige kan behandla sitt urfolk såhär idag.
- Markexploatering är det största problemet för samerna idag som jag ser det. Andra lyfter ju fram de samiska språken och kulturen. Vi är en liten förening och vi jobbar ju ideellt så vi kan bara bidra med en liten droppe i havet. Men vi kan bidra med är ju opinionsbildning och att sprida så att andra får upp ögonen för vad som sker i Sápmi och att Sverige gång på gång bryter mot urfolksrätten, säger Kerstin Andersson.

Det finns ju många starka föreningar som SSR, det finns ju sameföreningen i Stockholm, Sáminuorra. Hade det inte räckt att arbeta med dem av dem? Måste man ha en speciell amnestygrupp?

- Ja, det tycker jag. Föreningarna är jättebra och vi samarbetar gärna med dem, men vi har vårt fokus på mänskliga rättigheter och urfolksrätt. Vi har också en trovärdighet genom att Amnesty har ett gott internationellt rykte i mänskliga rättighetsfrågor. På det sättet kan vi stötta de andra föreningarna, eller andra initiativ genom Amnestys starka varumärke. För mig personligen hade det inte räckt att vara med i Sameföreningen i Stockholm och Same Ätnam, det är jag ju också, men här kan jag arbeta helt och hållet utifrån mänskliga rättigheter, berättar hon.

 Amnesty Sápmi har medlemmar som kommer från Gällivare i norr ner till Malmö i söder, och består av både icke-samer och samer, något som Erik Törnlund och Kerstin Andersson lyfter som viktigt. Båda två pekar också på att förtroende från det samiska samhället är väldigt betydelsefullt för föreningen.
- Jag hoppas att vi får ett fortsatt förtroende som förening att driva frågor om samiska rättigheter och urfolksrätten. Det är viktigt, utan förtroende från samiska rättighetsbärare har vi inget existensberättigande. Sedan vet vi att samer sinsemellan naturligtvis har olika uppfattningar i sakfrågor. Vi tar inte ställning till det, utan baserar våra ställningstaganden på FN:s urfolksdeklaration och internationella konventioner, säger Erik Törnlund.

När man tänker på samisk historia då tänker man på rasbiologi, man tänker på exploateringar man tänker på tvångsförflyttningar, men Sverige är väl mycket bättre idag?
- Det där beror ju på vilken vinkel man väljer och var någonstans i rummet man ställer sig och tittar. Vi håller inte på med rasbiologi och tvångsförflyttningar tack och lov, som det var på den tiden, men vi begränsar ju samisk utveckling, vi begränsar den samiska kulturen genom exempelvis exploateringar och gruvor. Vi har till exempel beslutet om gruvbrytning i Gállok. Det kommer få enorma konsekvenser för den samiska kulturen rennäringen, men även för naturen, berättar Törnlund.

 - Det finns en uttalad rasism mot samer, framför allt mot renskötare. Det märktes inte minst efter Girjasdomen och i samband med Renmarksutredningen. Då sköt ju hatet mot samer verkligen i höjden. Samtidigt har rasism mot samer och exploateringar i Sápmi en gemensam nämnare, nämligen samernas historiska marker och kultur. Och då spelar det ingen roll om man är renskötare eller inte. Det tysta osynliggörandet och den uttalade rasismen gör sig påmind oavsett. Det finns så mycket att arbeta med när det gäller samiska frågor och urfolksrätten i Sverige, säger Erik Törnlund.

TOBIAS POGGATS