© Samiskt Informationscentrum
Sametinget
Box 582
831 27
ÖSTERSUND
tel: +46 63 15 08 74
info@samer.se
Ansvarig utgivare:
Nils Gustav Labba
Den här sidan är ansluten
till tjänsten "talande webb".
Klicka på bilden för mer information.
Vargstammen i Sverige närmar sig riksdagens beslutade mål på 200 vargar. Idag finns det uppemot 180 vargar i landet. De flesta finns inom landskapen Värmland, Dalarna och Dalsland.
Historien om den svenska vargen är en historia om skottpengar, klappjakt och skallgång så länge vargen var ett hot mot svensk tamboskap. När vargen tvingades flytta sina jaktmarker till den svenska fjällvärlden och renskötselområdet var den inte längre något större problem. Nu var det de renskötande samerna som fick ta smällen. Så länge vargen inte var fridlyst rådde något av ett kallt krig. Renägarna hade rätt att försvara sin egendom och det fanns många skickliga samiska jägare. Det ledda till att vargen blev utrotningshotad med fridlysning som resultat.
Vargen är det rovdjur som är värst att ha i närheten av en renhjord. Den bedömningen görs av äldre samer som själva har upplevt varg i renskogen. Det beror på vargens jaktmetod att spränga en renhjord, driva ren och på det sättet skrämma upp och sprida renarna över stora områden, förutom den mängd den dödar. Upplevelsen är uppenbart chockerande för renarna. I ett sådant tillstånd är det svårt att samla ihop renarna igen eftersom renen skyggar för allt. Vargen lämnar många rivskadade renar efter sig vid misslyckade anfall. Renarna reagerar också mera på vargens närvaro än på andra rovdjurs.
Vargen är också det enda rovdjur som jagar i flock med ett utvecklat samarbete mellan individerna. Vargarnas val av bytesdjur tycks i lika stor uträckning bero på renens beteende, som vargens eget. Snöförhållandena har också avgörande betydelse för jaktmetod och val av bytesdjur. Vid barmark eller då snöförhållandena är goda är jaktmetoden ofta att anfalla med kraft mot renhjorden. Många äldre samer har erfarenhet av att vargen gärna anfaller uppifrån en fjällsluttning och i motvind. Effekten blir en sprängverkan där renarna sprids åt olika håll. Det ser ut som om vargarna medvetet skiljer ut en mindre flock som de sedan tar upp jakten på. När en avskild mindre renflock samlar ihop sig cirklande tätt intill varandra dödas nästan undantagslöst alla renar.
Inom rennäringen är det viktigt att beakta det totala rovdjurstrycket, det vill säga hur många rovdjur som totalt sett finns inom samebyn. I ett område där det finns varg blir problemen snabbt oöverskådliga. Varg och rennäring i samma område är oförenliga storheter. Den här samiska ståndpunkten har mött gehör och idag finns inga vargföryngrar inom renskötselområdet.
- Då varg orsakar oacceptabla skador för rennäringen kan vi inte acceptera varg inom renskötselområdet, står det i Samernas Riksförbunds (SSR:s) rovdjurspolicy. SSR organiseras samebyarna i Sverige.
Vargfakta:
- Det finns cirka 180 vargar i Sverige.
- Under 2007 inventerades 18 föryngringar av varg. Samtliga utanför renskötselområdet.
- Vargen får från en till fyra ungar per kull.
- Ett vargrevir kan vara 1 500 kvadratkilometer stort.
- Vargen kan vandra upp emot åtta mil per dygn.
- Skottpengar på varg infördes 1647.
- 1966 fridlystes vargen.
- Riksdagens mål är att vargantalet ska öka till 200 individer.
... Vargen är och har alltid varit det rovdjur som ställer till störst skada för rennäringen. Vargen har aldrig accepterats inom rennäringen på grund av sina jaktmetoder.
... Vargen rör sig över mycket stora områden. Den är snabb och uthållig och kan skingra, sarga och döda många renar vid ett tillfälle. Vargar är fullt kapabla att ensamma döda både ren och älg, men jagar ofta i flock.
... Det finns en myt om att rovdjuren, däribland vargen, håller en population frisk genom att ta sjuka och svaga djur. Rovdjuren väljer inte enbart sjuka och skadade djur, utan de tar i huvudsak friska djur som uppvisar ett normalt flyktbeteende, vilket också forskningen har visat.
... De nordeuropeiska hundraser som finns i dag har inte sitt ursprung i skandinavisk varg som man tidigare trott. En ny studie från Uppsala universitet, som publicerades i mars 2008 i BMC Evolutionary Biology, visar att stenåldershundarna inte var besläktade med lokala vargar, utan snarare med redan tämjda hundar från andra delar av världen.
Läs mer om varg:
http://www.de5stora.com/
