På väg mot en ny samisk sjukvård

När läkarstudenten Rachel Coleman började på läkarutbildningen i Umeå för tre år sedan fanns ingen självklar utbildning om samer och samisk hälsa – men genom ett aktivt arbete av företrädare för en ny forskargrupp Lávvuo blev hennes klass den första som fick ta del av en ny del i läkarprogrammet som speciellt rör samiska patienter, samisk kulturkunskap och samers hälsosituation.
- Innan jag började så kunde jag lite om samer, men jag hade inte så bra koll på förvaltningskommuner och vilka rättigheter samer har. Det känns bra att läkarprogrammet bryr sig. Sedan beror det ju lite på var man ska jobba men ska man jobba här så är det ju väldigt relevant för att förstå sina patienter, och därmed hur benägna de blir att prata om sin sjukdom, berättar Coleman.

Men samisk kompetens är inte bara ett nytt inslag på läkarprogrammet utan också för färdigexaminerad personal inom olika vårdyrken. För att förstå den förändring kring samisk kompetens som sker inom flera delar av vårdkedjan måste man gå längre tillbaks i tiden.

Efter flera års samverkan mellan de nordligaste regionerna – Norrbotten, Västerbotten, Jämtland Härjedalen och Dalarna – gav socialdepartementet finansiering för att starta upp Kunskapsnätverket för samisk hälsa. Sedan 2017 har nätverket arbetat för att öka vårdgivares kunskap om samiska patienters rättigheter och behov, och målet har varit att utveckla vården så att den blir kulturanpassad för den samiska befolkningen. Sofia Kling är huvudkoordinator för kunskapsnätverket och berättar att det finns två övergripande mål med nätverkets arbete:

- Det ena är ju att förbättra vårdmöten för samiska patienter och anhöriga och det är också där som det funnits ett uttalat behov under många, många år. Den andra skillnaden som vi gör och som vi jobbar för det är att ge den samiska befolkningen verktyg att själv ta hand om sin hälsa, berättar Kling.

Till exempel anordnar nätverket utbildningsdagar för vårdpersonal, och genom nära samarbete med de nordligaste regionerna har de också utvecklat en e-utbildning om kunskapsläget för samisk hälsa. För samer själva anordnar nätverket workshops och träffar för att till exempel prata om sin egen hälsa och välmående – både fysisk och psykisk. Sedan några år tillbaka har också de nordligaste regionerna själva tagit över ansvaret för att utveckla vården för samer inom sina verksamheter, och tagit fram en arbetsplan som sträcker sig fram till 2030. Där finns det ett uttalat mål att samiska institutioner och andra med samisk kulturkompetens ska ha mer inflytande över vården för att nå målet om en god och jämlik hälsa. Sofia Kling berättar också att det finns en idé att samla kompetens i ett självständigt center för samisk hälsa – även om det fortfarande ligger i framtiden. Och att ge studenter en stadig grund att stå på är något som är viktigt berättar Kling:

- Det är otroligt viktigt att studenter får med sig det här i sitt arbete och att det finns en sådan här inriktning för vårdutbildningarna i Sápmi, för en del av de som utbildar sig här blir ju också kvar här, berättar hon.

Jon Petter Stoor är psykolog och har doktorerat vid Universitetet i Tromsö. Han har varit med och startat upp forskargruppen Lávvuo och undervisar nu om samisk hälsa vid Umeå universitet. Han berättar att hans mål är att få tydliga inslag om samisk hälsa på vårdutbildningar samt att få tydliga utbildningsmål vad studenterna ska kunna om samer när de tar examen.
- Ingen blir ju expert på bemötande av en specifik kulturell grupp på en dags utbildning men man kan peka på en del olika grejer att det här bör ni känna till. Jag tror det kanske gör en lite mer ödmjuk inför att ”här finns en grupp som jag förstår att jag borde kunna förhålla mig till men där jag sannolikt saknar kunskap”, berättar han.

Utbildningen som han ger på Umeå universitet bygger dels på forskning som hans forskargrupp tagit fram, men han använder även den e-utbildning som Kunskapsnätverket tagit fram. Stoor berättar också att han hoppas att det i framtiden finns samisk kompetens inom andra utbildningar så att till exempel statsvetare lär sig om till exempel Sametinget, eller att poliser lär sig om den samiska befolkningen på sina utbildningar.
- I Norge har de ju numera krav på att man ska lära sig om samiska patienters rättigheter etcetera på samtliga norska hälsoprofessionsutbildningar som är åt det kliniska hållet – alltså alla läkarutbildningar och alla psykologutbildningar och till exempel inte bara de i Tromsö. Programmen i Norge har ju haft inslag tidigare, och delvis har man haft personal som har haft samisk kompetens men nu är det ett nationellt förväntat studiemål. Vi har inget som liknar det, säger Stoor.

Men är det värt insatsen? Man kan väl lägga pengar på en större patientgrupp som har större avkastning. Varför lägga pengar på en minoritet?

- Det är intressant att vi har haft Umeå universitet sedan femtiotalet. Det uttalade syftet att vi började utbilda på högskolenivå här var att försörja norra Sverige med hälso- och sjukvårdspersonal, och där var tandläkarna först ut. Det är oerhört talande att vi inte har utbildat om samerna alls – för norra Sverige är ju Sápmi. Det kanske har funnits enskilda föreläsningar som jag har hört talas om eller att det funnits någon form av seminariepass på psykoterapiutbildningen, men det är ju en vidareutbildning och inte en grundutbildning, säger Jon Petter Stoor.

- Det säger någonting om kunskapen om samers hälsa – för även här där det borde betytt någonting har det varit helt osynliggjort. Så jag skulle önska att det här hade kommit på ett politiskt initiativ på redan på sextiotalet, eller någon gång från dess fram tills idag – men det har det inte gjort, fortsätter Stoor, psykolog och PhD.

Rachel Coleman är med i styrelsen för IFMSA-Sweden – en svensk del av en studentorganisation som finns över hela världen för studenter inom vård och omsorg. Hon berättar att de också tagit initiativ till att utbilda om samers hälsa genom att bjuda in medlemmar till föreläsningar om samer och deras livsvillkor.
- IFMSA Norr har ju haft föreläsningar med Jon Petter Stoor, två gånger tror jag. IFMSA-Sweden arbetar också indirekt med samers hälsa genom att främja folkhälsa och minska psykisk ohälsa. Föreläsningarna har varit väldigt uppskattade för det är viktigt att vi lär oss möta människor med olika typer av bakgrunder, och då är samer en viktig del av det på grund av där vi befinner oss, berättar Coleman.

TOBIAS POGGATS