Organisationer
På 1900-talet, när koloniseringen gått långt och samerna förlorade sina marker och kände sig trängda, gjordes de första försöken att organisera sig. Lokala sameföreningar bildades efter sekelskiftet, till exempel i Fatmomakke och Tärnaby, mer eller mindre långlivade. Svenska samernas riksförbund bildades 1950 och har verkat sedan dess.
Det traditionella sättet att organisera det samiska samhället var siida-systemet. Idag lever detta på sätt och vis kvar i samebyarna, som organiserar renskötseln i sina respektive geografiska områden.
På grund av koloniseringen i de samiska områdena, att dåtidens samer blev av med sina marker och kändes sig alltmer trängda och diskriminerade, började samerna organisera sig. I och med de första renbeteslagarna stadfästes de renskötande samernas rätt för första gången i lag. Den första renbeteslagen kom 1886. Enligt den lagen skulle lappmarken indelas i territoriella lappbyar. Meningen var att de gamla lappskattelanden skulle avskaffas och renskötseln bedrivas kollektivt. Den personliga renskötselrätten skulle ersättas med en kollektiv rätt. I 1898 års renbeteslag infördes byordningar. Men konflikter mellan samer och nybyggare uppstod ändå. Samtidigt blev de icke-renskötande samernas rätt urholkad. Genom renbeteslagarna infördes en grundläggande skillnad mellan olika kategorier av samer.
De första försöken att organisera sig gjordes i början av 1900-talet. I augusti 1904 bildades den politiska organisationen Lapparnes Centralförbund. Den 5 september 1904 bildades den första lokala sameföreningen, Fatmomakke lappförening.
Det första organiserade mötet över landgränserna ägde rum i Trondheim den 6 februari 1917. Mötet samlade över hundra samer från norr till söder, från Sverige och Norge, därav en stor del kvinnor. Det var första gången i den samiska historien som samer samlades till ett gränslöst möte för diskutera gemensamma problem. Därför har den 6 februari valts som nationaldag. Den 6 februari är en viktig symboldag för alla samer, oavsett vilket land man bor i.
1918 träffades de svenska samerna i Östersund till ett landsmöte. Där var de nyligen inrättade och segregerande nomadskolorna i fokus. En resolution i skolfrågan antogs med innebörden att de vandrande nomadskolorna om möjligt borde avskaffas.
1928 antogs en ny renbeteslag där samernas rättigheter stadfästes, men endast de renskötande samerna åtnjöt rättigheterna som lagen gav.
1945 bildades Same Ätnam. Initiativet till bildandet av Riksorganisationen Same Ätnam togs av den så kallade ”Stora samiska ungdomskonferensen” i Sorsele i mars 1944. RSÄ har till uppgift att under demokratiska former tillvarata och befrämja de samiska intressena kulturellt, socialt, rättsligt och ekonomiskt. RSÄ har kontor i Arvidsjaur.
1950 bildades SSR, Svenska Samernas Riksförbund. SSR är en politiskt obunden intresseorganisation för rennäringen och samiska näringslivs- och samhällsfrågor. Samebyar och sameföreningar är medlemmar i SSR. SSR har kontor i Umeå.
1956 startade Samerådet, som är en NGO-organisation för alla samer, sitt arbete. Samerådet är en pansamisk kulturpolitisk och politisk samarbetsorganisation för samiska organisationer i Finland, Norge, Sverige och Ryssland. Rådets överordnade målsättning är att ta tillvara samernas intressen som ett folk och styrka samernas sammanhållning över landgränserna. Samerådet har en representant i Arktiska rådet.
1973 kom den samiska ungdomsrörelsen igång ordentligt i och med bildandet av ungdomsorganisationen Sáminuorra.
1993 invigdes Sametinget i Sverige. Tjugo år efter att en delegation för samefrågor bildats i Finland, och fyra år efter att Sametinget i Norge invigts.
År 2000 bildades SPR, Samiskt parlamentariskt råd, som en samarbetsorganisation mellan sametingen, där även ryska samer har observatörsstatus.
Sedan 2002 finns ett FN-organ för ursprungsfolk som heter Permanent forum. Samernas historia är på många sätt lik andra urfolks. Eftersom man delar erfarenheter kan man också samarbta på det internationella planet.