Samefotografen Nils Thomasson
De många bilder som finns på Thomasson själv vittnar om att han bar sina samiska kläder med stor värdighet, men samtidigt på ett lättsamt, ledigt och vardagligt sätt.
– Hans samiska identitet blev med åren allt starkare markerad, konstaterar sonen Lars Thomasson.
Nils tillhörde inte de aktivister som stod i främsta ledet när det gällde att kämpa för samernas rättigheter, men han fanns alltid med i bakgrunden med sina bilder och sitt engagemang.
– Han deltog i samiska aktioner både på läns- och riksplanet i viktiga same- och renskötselfrågor, berättar Lars Thomasson.
I en nekrolog 1975 skrev israel Ruong att ”Nils Thomasson var den siste i det gamla gardet av samiska förkämpar för sitt folk.”
Det var främst som fotograf som Nils Thomasson blev känd och uppskattad. Han var född 1880 och efterlämnar en enastående bildsamling både när det gäller kvantitet och kvalitet. Uppmuntrad av både fadern och Kirunafotografen Borg Mesch utbildade han sig tidigt till fotograf. Den första ateljén inrättade han i hemmet i den lilla byn Svedje i Myssjöbygden i Jämtland. Senare förlade han sin verksamhet till Åre.
Till en början handlade det mycket om porträttfotografering. Det förblev stommen i verksamheten, men parallellt med detta genomkorsade han Jämtland och Härjedalen med sin otympliga utrustning, i ett län med stora avstånd och bristfälliga kommunikationer. Inget motiv tycks ha varit honom främmande. Det var inte bara samernas liv som intresserade honom. Hans kameraöga fångade hela länet i helg och vardag. Här finns bilder från höbärgning, tunnbrödsbakning, potatisupptagning och fäboddrift. Han fotograferade kyrkobyggare, kraftverksarbetare, skogsarbetare, torpare, stenarbetare och andra yrkeskategorier. ”En ovärderlig dokumentation av livet i Jämtland och Härjedalen från sekelskiftet och framåt,” skrev Ulla Oscarsson i förordet till boken ”Samefotografen Nils Thomasson.”
Den tidiga turismen i Jämtlands län fångade hans intresse. Vid sidan av fotograferingen hade han en turiströrelse, som bland annat omfattade biltrafik till både Tännforsen och Trondheim. Kameran fanns förstås alltid med på färderna. Samtidigt engagerade han sig i renskötseln och gjorde affärer med renkött och renprodukter. I hela 50 års tid besökte han Distingmarknaden i Uppsala. Det man kan fråga sig är hur han hann med all denna breda verksamhet. Sonen Lars vittnar om att Nils även ägnade familjen stor omsorg.
– Jag tror att det i framtiden kommer att vara sällsynt att någon familjemedlem får en sådan samlande position, säger Lars Thomasson om sin far.
Birger Ekerlid
