Bildspel

2018-08-06

Lappskatteland

I äldre tid var de svenska lappmarkerna indelade i lappskatteland som brukades av enskilda samiska hushåll. Besittningsrätten var stark och landen gick som regel i arv inom familjen. Lappskatteland har förekommit över stora delar av det samiska området men är mindre väl belagda i vissa fjälltrakter, där mark och vatten kanske förvaltades mer kollektivt.

Ingen vet när och hur lappskattelanden kom till. Under 1600-talet försökte den svenska statsmakten flera gånger utreda hur mycket mark och vatten varje skattebetalande same förfogade över. Det mest ambitiösa försöket gjordes 1671, då lantmätaren Jonas Persson Gedda reste genom Lycksele lappmark och ritade en karta över alla lappskatteland nedanför fjällen. Den kartan visar landen var mellan 150 och 1 000 km2 stora, i genomsnitt 480 km2. De flesta land innehades av ett enskilt samiskt hushåll, men på ett fåtal land fanns två eller fler hushåll. Ett genomsnittligt hushåll bestod av knappt fem personer. Trots att hushållen var små behövdes vidsträckta marker för att de skulle kunna försörja sig. Framför allt var det viktigt att ha tillgång till fiskrika sjöar, för renskötseln verkar ha haft liten betydelse i skogslandet på 1600-talet.

Den ambitiösa kartläggningen av samernas skatteland kom aldrig längre än till Lycksele lappmark, men 1695 upprättades en jordebok över skattebetalare och skatteland i alla de svenska lappmarkerna. Det var ett område som då omfattade även den norska Finnmarken från Kautokeino till Utsjoki samt nordöstra Finland från Enare till Kuusamo. I området fanns 33 samiska byar, på den tiden kallade lappbyar, med totalt omkring 900 skattebetalare.

1695 års jordebok visar att hela skogslandet, från Åsele i sydväst till Kuusamo i sydost, var indelat i skatteland. När det gäller fjällen nämns däremot i de flesta fall inget eller bara något enstaka skatteland. Om byarna Norrvästerbyn och Ran sägs uttryckligen att invånarna inte hade några särskilda land utan flyttade omkring bland fjällen. Kanske gällde detta även för de övriga byar som inte har några angivna land i 1695 års jordebok.

Om vi kan lita på jordeboken skulle det innebära att olika delar av den samiska befolkningen förvaltade sina marker på olika sätt. I större delen av fjällområdet hade man kanske en mer kollektiv förvaltning på bynivå, medan varje familj styrde över sitt eget lappskatteland i några fjällbyar samt i skogslandet. En förklaring kan vara att fisket var viktigast i de byar som var indelade i lappskatteland, medan storskalig renskötsel dominerade i de övriga. Det är dock svårt att veta om 1695 års jordebok ger en riktig bild.

Helt säkert är i alla fall att familjer och släkter hade starka rättigheter till mark och vatten. I domböcker från 1600- och 1700-talet finns många avgöranden som visar att den som länge hade brukat ett område hade större rätt än den som nyss kommit dit, och att den som var nära släkt med en tidigare innehavare hade företräde framför en obesläktad person. Lappskattelanden kunde också säljas. I slutet av 1700-talet började emellertid länsstyrelsen att ta över alla frågor som rörde lappskatteland. Då prioriterades statens intressen, allt fler lappskatteland togs över av nybyggare och samernas rättigheter försvagades.

När den första rennäringslagen trädde i kraft 1886 var det meningen att lappskattelanden skulle avskaffas. Den enda samiska näringen ansågs nu vara renskötseln, och de marker som den näringen behövde skulle förvaltas kollektivt av en ny sorts lappbyar, motsvarande dagens samebyar. De samer som var innehavare av lappskatteland 1886 blev medlemmar i de nya byarna. I praktiken levde skattelanden kvar, främst i Västerbottens län, men 1928 avskaffades de för gott.

GURUN NORSTEDT

 

Relaterat

Lappskatteland har bara funnits inom de egentliga lappmarkerna, dvs. från Åsele och norrut. I Jämtland och Härjedalen har man i stället talat om skattefjäll. Eftersom merparten av dessa landskap varit koloniserade av jordbrukare mycket längre än lappmarkerna omfattade skattefjällen bara fjälltrakterna. Skattefjällens gränser stakades ut under 1800-talet, men de avskaffades sedan genom den första rennäringslagen, som här trädde i kraft 1889.

Reportage

Näringar

Med den traditionella duodjin som grund

2024-03-18
I 50 år har elever kunnat plugga duodji, traditionell samisk slöjd, på Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk. Anders Svon...
Sápmi

Från stygn till mål - Sámi veagaid searvi aktiverar

2023-12-12
I Karesuando är det snart 20 år sedan sameföreningens verksamhet upphörde. Men sedan tre år tillbaka har föreningsverksamh...
Sápmi

Julia vill utveckla samisk idrott för hälsans skull

2023-05-17
Sen förra sommaren är Julia Rensberg ordförande för Samernas idrottsförbund, SIF. Hon är van att tävla i samiska sammanhan...
Samhälle

Engagemang och glädje är drivkrafterna bakom samisk idrott

2023-05-02
Modern samisk idrott föddes i Jokkmokk 1948 då samiska skidtävlingar anordnades för första gången. Idag, 75 år senare, har...
Samhälle

På väg mot en ny samisk sjukvård

2023-04-04
Nya utbildningar på universitetsnivå och gräsrotsrörelser bland hälsopersonal har skapat flera förändringar i hälsoutbudet...
Näringar

Väskan som väcker nyfikenhet

2023-03-03
Att vara same innebär att känna stort ansvar för att bära vidare kunskap om samisk kultur, säger Anja Labj. Sedan en tid t...